Information om Det urblekta minnet av Nathacha Appanah
En familjeberättelse om migration och minnen
Nathacha Appanahs Det urblekta minnet inleder med en bild av starar som årligen följer sin migrationsrutt. Denna rutt, som öppnades 1834 och fortsatte fram till 1920, användes av författarens förfäder när de 1872 lämnade Indien för att nå Mauritius. Berättelsen utforskar de indiska kontraktsarbetarnas kollektiva historia och Appanahs familjs intima historia.
Daglönarna som anlände för att ersätta de svarta slavarna tilldelades ett nummer vid ankomsten till Port-Louis, vilket markerade en avhumanisering. Bokens hjärta är en hyllning till författarens farfar, vars mod och skönhet framhävs. Han arbetade på sockerrörsfälten och respekterade hinduisk tradition, men kände sig framför allt som mauritier.
Appanah berättar med både direkthet och respekt om sina förfäder, föräldrar och sin barndom. Hon visar hur minnen bleknar från generation till generation och att det är hennes ansvar att bevara dem. Med en bakgrund som född på Mauritius och bosatt i Frankrike, har hon under tjugo år arbetat med sin familjs historia, vilket resulterat i denna vackra och poetiska berättelse.
En hyllning till tidigare generationer
Med svartvita foton och en fin översättning bjuder Det urblekta minnet på djup insikt i familjeband och identitet. Denna bok är en påminnelse om vikten av att minnas och hedra våra rötter.
