Information om Brutus av Marcus Tullius Cicero
En analys av Ciceros retoriska verk
Marcus Tullius Ciceros verk Brutus, även känt som De claris oratoribus, är en dialog som utforskar talarkonsten i det antika Rom. I denna text spelar Cicero själv en central roll, där han samtalar med Marcus Junius Brutus och Titus Pomponius Atticus. De ber Cicero att dela med sig av kunskapen om de mest framstående oratorerna i romersk historia.
En djupdykning i romerska talare
Cicero inleder med en översikt av den grekiska retorikens skolor, där namn som Peisistratos, Solon och Perikles nämns. Han fortsätter med att diskutera en rad romerska talare, inklusive Curius Dentatus, Popilius, Cato d.ä. och Julius Caesar. Brutus tros ha skrivits omkring år 46 f.Kr., strax före mordet på Caesar, och kan ses som en hyllning till den hotade romerska republiken.
Översättning och kontext
Denna svenska översättning av Brutus är gjord av Martina Björk, som även har bidragit med inledning och noter. Det är första gången verket presenteras på modern svenska, vilket gör det tillgängligt för en ny generation läsare. Texten erbjuder en unik insikt i både Ciceros talekonst och den politiska atmosfären i Rom under en kritisk period.
