Lindgärde, Valborg ; Jönsson, Arne ; Göransson, Elisabeth | WÅR LÄRDA SKALDE-FRU, SOPHIA ELISABET BRENNER OCH HENNES TID : Sophia Elisabet Brenner och hennes tid

Boken utforskar livet och verken av en historisk kvinna inom litteraturen och hennes samtid.

• Utforskar Sophia Elisabet Brenner och hennes tid.

• Innehåller en dramatisk skildring av litterära miljöer.

• Utgiven som förlagsband, 2010.

Beställningsvara. Skickas inom 3-21 vardagar.

Bindning: Förlagsband

Bokförlag: Skåneförlaget Fahlén & Torgny
ISBN: 9789187976339

Omfång: 512 s.
Språk: Svenska
Utgivningsdatum: 2010-12-15

Förlagets information

Detta är den första boken någonsin om Sveriges första kvinnliga författare av någon betydelse - och betydande var hon. Sophia Elisabet Brenner levde hela sitt liv i Stockholm, men blev berömd långt utanför Sveriges gränser för sin poesi och sin lärdom. Hon skrev dikter bl a till de stora tillfällena i människors liv, främst bröllop och begravning. Diktningen gav henne möjlighet att resonera om tidens aktuella frågor, till exempel kvinnans ställning i äktenskap och samhälle (hon brukar kallas "den första uttalade feministen i Sverige") och om synen på det moderna. Boken belyser olika sidor av hennes diktning och rikt verksamma liv och låter oss möta den brokiga och omvälvande tid som var det tidiga 1700-talets Sverige. Sophia Elisabet Brenner har hittills främst varit bekant genom Carina Burmans bestseller Den tionde musan.

Inledningen till Valborg Lindgärdes "Eftermäle" i boken !Wår lärda Skalde-Fru, Sophia Elisabet Brenner och hennes tid": Den 25 november 1848 uppfördes vid artisternas och litteratörernas soirée på Kungl. Operan i Stockholm ett litet ”dramatiskt penndrag”. Personerna i denna, ”En blåstrumpa för hundrafemtio år sedan”, är tre till antalet: Fru Sophia Elisabeth Brenner, Assessorn, hennes man, och Direktör Momma, Boktryckare. Husets fru är förtvivlat sysselsatt med ett nytt skaldestycke medan hemmet förfaller runt henne, femton barn (!) väsnas och pigan Kajsa söker koka köttsoppa. I detta kaos inträder tillsammans med assessor Brenner direktör Momma med en ny beställning, en ”lyckönskningsskrift till författaren af ett mycket lärdt och vetenskapligt arbete”, nämligen Johan von Hoorn. ”Jag vet hur lätt det går för fru assessorskan, att skaka ur armen det ena snillefostret efter det andra”, smickrar han. Assessorn själv är slarvigt klädd och får bläckfläckar på sin halsduk då hustrun söker rätta till den. När de en timme senare återkommer, Momma för att hämta beställningen, möts de av en uppgiven fru Sophia med ett ris avsett för barnens uppfostran i ena handen och en soppslev i den andra. ”Det kan man riktigt kalla att kyssa riset”, utbrister assessorn när han kysser sin hustrus hand – och man undrar hur många i salongen som uppfattade allusionen till den av prövningar drabbade människa som i en gången tids andaktslitteratur underkastar sig Guds faderliga och kärleksfulla aga (se även s. 189 i denna bok). Föreställningen slutar med att fru Brenner ”intager midten af scenen” och deklamerar: En tröst mitt hvardagslif med blommor dock beströr: Att ej mitt namn förgås – att ej mitt minne dör.

Formgivare: Lotta Luttropp
Redaktör: Ove Torgny

Wår lärda Skalde-Fru, Sophia Elisabet Brenner och hennes tid av Lindgärde, Valborg ; Jönsson, Arne ; Göransson, Elisabeth hittar du under Särskilda svenska författare inom Litteraturvetenskap i huvudkategorin Humaniora.

Sök fler exemplar av denna titel