Bindning: Häftat band
Bokförlag: Vulkan
ISBN: 9789189735477
Omfång: 109 s.
Språk: Svenska
Utgivningsdatum: 2023-04-21
Förlagets information
”Saknaden” är en novellsamling med tio nedslag i tio vitt skilda liv. Med ett okonstlat språk får vi följa dessa människor i betraktelser och skeenden som är både allmänmänskliga och många gånger gripande. Minnen och återblickar från en dåtid varvas med skildringar från en nutid.
En ung kvinna ska träffa sin pappa för första gången på två år. Deras relation är sårig och pappans svek och missbruk har skapat en avgrundsdjup distans. Hon har dragit sig undan. Men något i hans röst fick henne att ändra sig denna gång.
”Du kan bli vad du vill”
Efter trettio år i samma hus är det nu dags att gå vidare. Kvinnan rensar och slänger men fastnar i minnen. Hur kan man slänga en brudklänning? Personliga minnen blandas med händelser som format samtiden. Och som vi alla kan relatera till.
”Bland damm och minnen”
Han ser henne från bussen. I vimlet, bland alla människor. Vet direkt att det är hon, trots att det gått dryga fyrtio år. På håll är hon sig lik. Den raka hållningen, det långa håret, då honungsblont, nu mer grått. Han reser sig, beredd att gå av. Men sätter sig igen. Inser att han inte har glömt.
”Gunnel”
”Saknaden” är en novellsamling med tio nedslag i tio vitt skilda liv. Med ett okonstlat språk får vi följa dessa människor i betraktelser och skeenden som är både allmänmänskliga och många gånger gripande. Minnen och återblickar från en dåtid varvas med skildringar från en nutid.
En ung kvinna ska träffa sin pappa för första gången på två år. Deras relation är sårig och pappans svek och missbruk har skapat en avgrundsdjup distans. Hon har dragit sig undan. Men något i hans röst fick henne att ändra sig denna gång.
”Du kan bli vad du vill”
Efter trettio år i samma hus är det nu dags att gå vidare. Kvinnan rensar och slänger men fastnar i minnen. Hur kan man slänga en brudklänning? Personliga minnen blandas med händelser som format samtiden. Och som vi alla kan relatera till.
”Bland damm och minnen”
Han ser henne från bussen. I vimlet, bland alla människor. Vet direkt att det är hon, trots att det gått dryga fyrtio år. På håll är hon sig lik. Den raka hållningen, det långa håret, då honungsblont, nu mer grått. Han reser sig, beredd att gå av. Men sätter sig igen. Inser att han inte har glömt.
”Gunnel”
