Information om Barn utan land av Irmgard Keun
En stark berättelse om exil och barndom
För första gången på svenska, i översättning av Martin Lagerholm, publiceras Irmgard Keuns klassiker Barn utan land. Romanen skildrar Kully, en tioårig flicka som tillsammans med sina föräldrar lever i exil och reser genom Europa under 1930-talet. Hennes far, en författare, har flytt från Nazityskland för att undkomma förföljelse. Familjen lever ett instabilt liv, ständigt på flykt och med en svår ekonomisk situation.
Pappan är ofta frånvarande, och mamman kämpar för att hålla ihop deras tillvaro. Berättelsen ges liv genom Kullys perspektiv, vilket skapar en stark kontrast mot den politiska oron och de vuxnas bekymmer. Med en skarp och känslig stil utforskar romanen teman som rotlöshet, barndom i kris och hur exilen påverkar identiteten, vilket ger läsaren en djup förståelse för emigranters liv i Europa.
En historisk kontext och litterär betydelse
Barn utan land publicerades första gången 1938 i Amsterdam, när Keun redan var en framgångsrik författare. Hennes verk förbjöds senare i Tyskland, och hon gick i exil i Oostende, där hon skrev denna roman. Irmgard Keun, född 1905 i Berlin och död 1982 i Köln, var en tysk författare med kopplingar till den litterära expressionismen. Hennes debutroman, Gilgi-eine von uns, kom ut 1931 och filmatiserades.
Efter att ha återvänt illegalt till Tyskland 1940 arbetade hon som journalist. Hennes verk föll i glömska men återupptäcktes på 1970-talet, och Barn utan land fortsätter att beröra med sin blandning av allvar och humor.
