Antikvariatets beskrivning
Bindning och skick: Klotband. Mycket fint antikvariskt skick.
Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1968. 277 sidor + 4 planscher med 14 s/v fotografier, diagram, kartor, musiknot och en tabeller 'Sjukdomsformer'. Förlagets bruna klotband med svart ryggtitel och skyddsomslag. [22x13,5]. Första och enda upplagan. Mycket fint skick. - Innehåll: Förord; Land och folk; Självlärde; Legitimerade; Vårdare; Botemedel; Färdsätt; Sluten vård; Långtidsvård; Barnsängar och jordemödrar; Barnen; Sjukdomsformer; Smittsamma sjukdomar: Smittkoppor, Kokoppor, Kolera, Nervfeber, Paratyfus, Difteri, Scharlakansfeber, Mässling, Röda hund, Påssjuka, Vattkoppor, Kikhosta, Övriga luftvägsinfektioner, Barnförlamning, Hjärninflammation, Gnagarvirus, Frossa, Veneriska sjukdommar; Tuberkulos; Parasiter. Bandmask, Springmask, Spolmask, Trichinos, Ekinokocker, Skabb, Löss, Loppor, Kackerlackor, Fästingar, Myggor ocg knott; Släktsjukan; Gruvorna; Själens rubbningar; Njutningsmedel; Tänderna; Våldsam skada och ond bråd död; De döda och bogården; Slutord; Källor; Register (över personer). Baksidestext: I en lång rad 'Kan doktorn komma?'-böcker har Einar Wallquist berättat om liv och människor i Lappland med en äkthet och en inlevelse som har gjort honom till en av Sveriges populäraste författare. Samma Einar Wallquist - mannen med den oändliga erfarenheten av ödebygdernas folk - möter vi i 'De kranka och de uslingar', men det är ändå en bok av lite annorlunda slag, med ett nytt djup och nya perspektiv bakåt. Han skildrar hur man under gångna tider tog hand om sjuka och vinddrivna i en fattig Lappmarkssocken och hur man så småningom kom fram till en modern sjuk- och socialvård. Dock - vägen dit var lång, den gick över hjälplösa, utlämnade människor under hårda och oförstående översåtars regemente, och det är om deras öden boken handlar. Åratals tålmodigt detektivarbete i arkiv och bibliotek ligger bakom författarens sakliga framställning. Inte minst viktiga har hans egna iakttagelser varit, och många upplysningar om forna dagar har han fått genom de gamlas berättelser vid stockvedsbrasan. Einar Wallquists personlighet, hans värme och medkänsla, hans spontana harm över missförhållanden, hans oemotståndliga lust att turnera en berättelse, ger liv och värme åt det imponerande underlaget av fakta. 'Lappmarksdoktorns' nya bok är en skakande skildring av livet i Fattig-Sverige, som ligger så fjärran från nutidens folkhem men som är en så outplånlig del av det svenska arvet. Einar Wallquist (1905-1985), ofta kallad 'Lappmarksdoktorn', blev provinsialläkare 26 år gammal 1932 i Arjeplog i Norrbottens fjällvärld, och verkade där fram till sin pensionering 1962. Han blev känd för sina långa och ibland farliga resor genom ödemarkerna för att hjälpa patienter i avlägsna byar. Sina upplevelser skildrade han i debutboken 'Kan doktorn komma?, Lappmarkshistorier från lappmarken' (1935), som blev mycket populär och följdes av ett tjugotal böcker. Wallquist engagerade sig också i lokal kulturhistoria och var med och grundade Silvermuseet, som invigdes den 23 oktober 1965. Ämnesord: Norrlandsskildringar, Lappland, Einar Wallquist, Arjeplog, Silvermuseet, Medicin, Sjukvård, Sápmi, Norrbotten, Skönlitteratur, Fiction
