Det sista vi har är våra kroppar av Bob Hansson

Information från Bokliv

Om Det sista vi har är våra kroppar av Bob Hansson

Kärlekens komplexitet i en konflikt

Det sista vi har är våra kroppar är en roman som utforskar kärleken mitt i en av vår tids mest förödande konflikter. Berättelsen rör sig mellan en israelisk militär och en svensk fredsaktivist, där deras relation sätts på prov av de omständigheter som omger dem. Boken ställer frågor om kontrollen över kärleken och de val vi gör, samtidigt som den reflekterar över hur man kan förlora sig själv i en konflikt.

Bob Hanssons litterära röst

Bob Hansson, född 1970, är en framstående svensk poet och författare vars verk präglas av en djup insikt i livets komplexitet. Med en stil som förenar poesi och prosa, har han etablerat sig som en centralgestalt inom svensk litteratur. Hans tidigare verk, som Kärlek - hur fan gör man?, visar på hans nyfikenhet kring kärlekens natur och existentiella frågor.

Om boken

Det sista vi har är våra kroppar är en pocket som omfattar 320 sidor och publicerades av Ordfront Förlag den 15 juli 2014. Romanen bjuder på en vacker och känslosam berättelse som väcker tankar om förlåtelse och kärlekens oförutsägbarhet. Formgivningen är utförd av Göran Skarbrandt.

Om boken

Bokförlag: Ordfront Förlag. Omfång: 320 sidor. Språk: Svenska. Utgivningsdatum: 2014-07-15. Förlagets information: en veritabel sidvändare. ERIK LÖFVENDAL, SVENSKA DAGBLADET: Det här är ju riktigt bra. JAKOB CARLANDER, CORREN: Det är vackert, känslosamt och skulle kunna tonsättas och iscensättas. CRISTINE SARRIMO, SYDSVENSKAN: En israelisk militär. En svensk fredsaktivist. En konflikt som inte verkar ha någon lösning och ett förhållande som går mot sitt obevekliga crescendo. Det är grundförutsättningarna i det ödesdrama som utspelas mitt i en av vår tids mest förödande konflikter. Och i detta utkämpar Maria och Isra en egen kamp om kärleken. En kärlek som i likhet med alla andra tvingas söka sina egna svar. Varför vill vi så gärna kontrollera kärleken? Väljer vi vem vi ska älska, eller ens vilka vi själva ska bli? Och kan man vinna ett krig utan att förlora sig själv? Det sista vi har är våra kroppar är en roman som stillsamt undrar om vi är beredda att förlåta kärleken för att den inte ser ut precis som vi hade tänkt oss. Han är i mig, från första stund var han i mig. Jag lägger min kind mot hans bröst, känner honom dunka mot min hud. Jag vet inte om det är vackert. Men det har känts vackert. Att få vara liten, liten som i frid, liten som i nedlagda vapen. Kan man förlåta en människa som gör något man föraktar, bara för att man råkar älska honom?

Denna unika sammanfattning är skapad med hjälp av AI-stöd baserat på bokens källdata och verifierad information om författaren, för att ge dig som köpare mer sammanhang. Vi kontrollerar regelbundet våra texter och källor för att säkerställa hög kvalitet på informationen. (Läs mer)