Information om Den sista människans leende av Axel Winqvist
Axel Winqvists poetiska betraktelse av en öde värld
Den sista människans leende av Axel Winqvist är en djupgående och tankeväckande lyrisk skildring av ensamhet och minnen. I denna poetiska berättelse utforskar Winqvist en framtid där Virginia Woolfs fiktiva gestalt, Orlando, är den sista människan kvar på jorden. Med en varm vind som sveper över landskapet och fåglar som flockas runt henne, reflekterar Orlando över den förlorade världen.
En ensamhet i en underjordisk ark
Berättelsen utspelar sig i ett skyddsrum där Orlando försöker skapa en paradisisk trädgård, som rymmer alla djur och växter. Hennes ansträngningar att kommunicera med andra solsystem visar sig vara lönlösa, vilket väcker frågor om minne och existens. Winqvists språk är både sensuellt och tankeväckande, vilket gör att läsaren dras in i en djup reflektion kring livets skörhet.
En ny röst i svensk poesi
Axel Winqvist, född 1991, bekräftar med Den sista människans leende sin ställning som en framträdande röst inom svensk lyrik. Hans debut, Det vackra och det fula, har fått mycket uppskattning, och denna uppföljare visar på hans förmåga att kombinera skönhet med djup insikt.
