Boken utforskar ett nytt naturvetenskapligt paradigm kring atomens struktur, utan kvarkar.
Utforskar ett nytt naturvetenskapligt paradigm.
Fokuserar på fysik och kemi utan kvarkar.
I häftat band, utgiven 2014.
Beställningsvara. Skickas inom 3-21 vardagar.
Bindning: Häftat band
Bokförlag: Vulkan
ISBN: 9789163758300
Omfång: 154 s.
Språk: Svenska
Utgivningsdatum: 2014-06-19
Förlagets information
Vad har författaren till denna bok och Albert Einstein gemensamt? Utan alla jämförelser i övrigt så är han i likhet med vad Einstein var, nämligen starkt kritisk till kvantmekaniken. Denna teoribildning har enligt författaren under åren lett till många feltolkningar av viktiga upptäckter och till många nödlösningar och blindskott. Det gäller särskilt den så kallade kvarkteorin som antas beskriva för oss hur atomkärnan och Big Bang-teorin för universums uppkomst fungerar. Två teoribildningar som gjort att naturvetenskapen hamnat i en mörk återvändsgränd som de idag ständigt famlar i. Men som håller skattebetalarna alerta och många vetenskapsjournalister glada genom att ständigt kunna berätta för oss om nya ”spännande” partiklar, påstådda upptäckter och fenomen. Teorin för vad som händer på och i solen, stämmer inte mot observationer. På grund av detta och andra felaktiga teoribildningar har forskarna därför misslyckats med att lösa energifrågan och fusionsproblemet, vilket gjort oss beroende av kärnkraft, olja, kol och gas. I stället har skandalöst nog en fysikerelit med en docent i teoretisk fysik vid KTH plus en ordförande i Kungl. Vetenskapsakademiens energiutskott i spetsen, låtit sig bedras av en känd italiensk skojare med ett fantasiprojekt som handlat om ”kall fusion”. Vilket Vetenskapsradion nyligen rapporterat om. Inte heller har forskare kunnat lösa problemet med vad ljuskvanta och kvantinformation är och därmed inte kunnat formulera utvecklingsbara teorier för kvantdatorn, kvantteleportering, AI, med mera.Eftersom naturvetenskapen är grundläggande och stilbildande för all annan teoribildning, har också andra vetenskapsområden blivit lidande. Orsaken till varför Einsteins omfattande, långvariga och envisa kritik inte fick gehör? Ett svar är att han var för tidigt ute. Det saknades viktiga pusselbitar. Men inte idag. Idag är vi väl förtrogna med kaosteorin till exempel och dess betydelse för all vetenskap. Kaosteorin är också på alla nivåer väl integrerad i författarens teoribildning. Men det behövs att forskarna tar Einsteins kritik av kvantmekaniken på allvar och återvänder till sina ritbord. Eller bättre: går ut i naturen och studerar hur den faktiskt fungerar – utan kvarkar eller andra främmande tillägg.
Vad har författaren till denna bok och Albert Einstein gemensamt? Utan alla jämförelser i övrigt så är han i likhet med vad Einstein var, nämligen starkt kritisk till kvantmekaniken. Denna teoribildning har enligt författaren under åren lett till många feltolkningar av viktiga upptäckter och till många nödlösningar och blindskott. Det gäller särskilt den så kallade kvarkteorin som antas beskriva för oss hur atomkärnan och Big Bang-teorin för universums uppkomst fungerar. Två teoribildningar som gjort att naturvetenskapen hamnat i en mörk återvändsgränd som de idag ständigt famlar i. Men som håller skattebetalarna alerta och många vetenskapsjournalister glada genom att ständigt kunna berätta för oss om nya ”spännande” partiklar, påstådda upptäckter och fenomen. Teorin för vad som händer på och i solen, stämmer inte mot observationer. På grund av detta och andra felaktiga teoribildningar har forskarna därför misslyckats med att lösa energifrågan och fusionsproblemet, vilket gjort oss beroende av kärnkraft, olja, kol och gas. I stället har skandalöst nog en fysikerelit med en docent i teoretisk fysik vid KTH plus en ordförande i Kungl. Vetenskapsakademiens energiutskott i spetsen, låtit sig bedras av en känd italiensk skojare med ett fantasiprojekt som handlat om ”kall fusion”. Vilket Vetenskapsradion nyligen rapporterat om. Inte heller har forskare kunnat lösa problemet med vad ljuskvanta och kvantinformation är och därmed inte kunnat formulera utvecklingsbara teorier för kvantdatorn, kvantteleportering, AI, med mera.Eftersom naturvetenskapen är grundläggande och stilbildande för all annan teoribildning, har också andra vetenskapsområden blivit lidande. Orsaken till varför Einsteins omfattande, långvariga och envisa kritik inte fick gehör? Ett svar är att han var för tidigt ute. Det saknades viktiga pusselbitar. Men inte idag. Idag är vi väl förtrogna med kaosteorin till exempel och dess betydelse för all vetenskap. Kaosteorin är också på alla nivåer väl integrerad i författarens teoribildning. Men det behövs att forskarna tar Einsteins kritik av kvantmekaniken på allvar och återvänder till sina ritbord. Eller bättre: går ut i naturen och studerar hur den faktiskt fungerar – utan kvarkar eller andra främmande tillägg.
