Vad handlar Nabots sten om?
Nabots sten är den tredje delen i Sara Lidmans Jernbanesvit, en romansvit om Västerbottens inland och järnvägens framväxt i norra Sverige. Berättelsen tar sin början i juni 1878, när Didrik Mårtenson läser om planerna på en järnbana i norr. Han blir snart övertygad om att järnvägen ska förändra Lillvattnet och arbetar för att få bygdens människor att acceptera den.
För skogsbolagen innebär järnvägen en väg till de norrländska skogarna. För många av Lillvattnets invånare framstår den däremot som ett hotfullt och främmande projekt. Didrik försöker med tal och övertalning förena bygdens intressen med järnvägens idé, men dras samtidigt in i krafter han inte helt kan kontrollera. När han till slut skickas som fånge till Stockholm blir tågresan ironiskt nog hans första färd med järnvägen.
Människorna i Lillvattnet
Järnvägsbygget fungerar som berättelsens sammanhållande tråd, men romanen kretsar framför allt kring människorna i bygden. Där finns Didriks hustru och stora kärlek Anna-Stava, Hagar – dotter till sockenhoran – samt Didriks son IsakMårten och dennes kärlek Rönnog. Berättelsen rymmer också en rad andra gestalter, vars liv präglas av kärlek, konflikter, smärta, humor och förändring.
Romanen ingår i ett större litterärt projekt om modernisering, kolonisering och den moderna tidens ankomst till norra Sverige. Sara Lidman, som själv växte upp i Västerbotten, är känd för en språkform där bibliska uttryck förenas med dialektala och vardagliga drag. Jernbanesviten består av fem centrala romaner och två senare fristående fortsättningar. Lidman tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för Vredens barn.
