Bödeln

Vad handlar Bödeln om?

Pär Lagerkvists Bödeln är en roman från 1933 som behandlar människans förhållande till ondskan. Berättelsen rör sig mellan två tidsplan: en medeltida krogmiljö och en modern danslokal, samtida med verkets tillkomst. I båda delarna finns bödeln närvarande, men hans roll förändras från en perifer gestalt till en central röst.

I den första delen samtalar en grupp män om ondskan och delar erfarenheter kring ett bord. I den andra förläggs handlingen till en danslokal där en jazzorkester med svarta musiker uppträder. När musikerna nekas mat av en nazist uppstår tumult, och flera av dem skjuts. Romanen avslutas med att bödeln håller ett tal om människans brutalitet, kyla och längtan efter godhet.

Bakgrund och litterär form

Lagerkvist började skriva Bödeln efter en resa genom Europa våren 1933, där han såg fascismens och nazismens framväxt. Romanen blev därmed ett litterärt svar på tidens politiska våld och ett ställningstagande mot nazismen. Den medeltida miljön och den moderna scenen speglar varandra, så att ondskan framstår både som ett historiskt och ett samtida problem.

Verket bearbetades också till dramatik. Skådespelet hade urpremiär i Bergen 1934 och spelades därefter i bland annat Oslo och Stockholm. Romanen väckte internationell uppmärksamhet och motstånd från nazistiska och nazistsympatiserande grupper. Pär Lagerkvist var svensk författare, poet och dramatiker, ledamot av Svenska Akademien från 1940 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1951.