Vattenorgeln

Vad handlar Vattenorgeln om?

I Lars Anderssons roman återvänder den sjuklige kompositören Johan Rydström till Sverige under 1890-talet efter att ha försökt skapa sig en karriär ute i Europa. Han tar in på en kuranstalt i västra Värmland och söker efter en lokal spelman, som enligt berättelserna känner till dunkla musikaliska och folkliga traditioner. Rydström vill nå fram till en musikalisk vision där människa och natur binds samman. Sökandet leder honom också till Fasaskogarna i Kilsbergen, där han tidigare vistats bland backstusittare och mött Sara Lisa.

Historia, konst och förvandling

Johan Rydströms fantasier, tystnad och kärlekshistoria utgör romanens centrala berättelse. Runt den vävs episoder med gestalter ur det nordiska 1890-talet och sekelskiftet: Bruno Liljefors och Gustaf Fjæstad, samt Gustaf Fröding och hans syster Cecilia, som reser till Weimar för att träffa Nietzsches syster. Romanen rör sig även fram till Barcelona, där en ung anarkist och konstnär blir strandsatt när första världskriget bryter ut.

Fiktion och historiska personer möts i en form som beskrivs som ett förvandlingsaltare, med berättelser som öppnar sig innanför varandra. Mot bakgrund av övergången till storindustrins samhälle undersöker romanen konstens sökande efter en mänsklig och andlig hemvist. Vattenorgeln ingår tillsammans med Bikungskupan och Vägen till Gondwana i trilogin Vattnets bok. Lars Andersson tilldelades Sveriges Radios romanpris för romanen 1994.