Svält

Vad handlar Svält om?

I Svält följer Knut Hamsun en ung, ännu oetablerad författare som driver omkring i Kristiania, dåtidens Oslo. Han saknar pengar, bostad och arbete, men försöker ändå fortsätta skriva och bevara sin värdighet. När hungern blir långvarig påverkas både hans kropp och medvetande: tankarna blir allt mer oberäkneliga, humöret växlar kraftigt och verklighetsuppfattningen börjar svikta.

Romanen bygger på erfarenheter ur Hamsuns eget liv och låter den inre utvecklingen snarare än en traditionellt dramatisk intrig bära berättelsen. Hunger, fattigdom, stolthet och skapande knyts samman i en skildring av ett medvetande nära sammanbrott.

En psykologisk roman

När Svält publicerades 1890 blev den Hamsuns genombrottsroman och debutroman. Den bröt med den socialrealistiska och naturalistiska romantraditionen genom att placera huvudpersonens impulser, känslor och tankar i centrum. Den impulsivt lyriska stilen, fragmenteringen och uppmärksamheten på det omedvetna har ofta setts som en föregångare till den senare medvetandeströmstekniken.

Hamsuns psykologiska skildring har jämförts med Fjodor Dostojevskijs författarskap, och Svält har haft betydelse för flera senare författare, bland andra Franz Kafka, Thomas Mann och Ernest Hemingway. Romanen filmatiserades 1966 i regi av Henning Carlsen; Per Oscarsson belönades med Guldpalmen i Cannes för huvudrollen. Knut Hamsun tilldelades Nobelpriset i litteratur 1920.