Vägen till Klockrike

Vad handlar Vägen till Klockrike om?

Harry Martinsons roman från 1948 följer den före detta cigarrmakaren Bolle, som vandrar på luffen genom ett Sverige i förändring. På grusvägar, genom barrskog och längs insjöar möter han andra vandringsmän och människor som betraktar luffare med rädsla och misstänksamhet.

Livet på vägarna innebär en ständig kamp mot polis, fördomar och risken att bli missförstådd. Bolle måste kunna tigga utan att provocera och undvika de ridande poliserna och straffarbetet. Samtidigt framträder luffarlivet också som en möjlighet att stå utanför det etablerade samhället och söka en friare tillvaro.

En värld på väg att försvinna

Kring Bolles vandringar väver Martinson in episoder och gestalter från luffarnas värld, däribland Magerlången, Vägdamm och filosofen Sandemar. Romanen skildrar ett samhälle som håller på att omvandlas genom industrialiseringen, samtidigt som den med konkreta natur- och miljöbilder återskapar en nästan försvunnen livsform.

Berättelsen rymmer en diskussion om möjligheten att leva vid sidan av samhället och ändå hålla fast vid centrala mänskliga värden. Vägen till Klockrike är en av Harry Martinsons centrala prosaböcker. Martinson tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974, tillsammans med Eyvind Johnson.