Hundra år av ensamhet

Vad handlar Hundra år av ensamhet om?

Gabriel García Márquez roman följer familjen Buendía genom sju generationer i den isolerade colombianska byn Macondo. José Arcadio Buendía grundar byn tillsammans med sin hustru Úrsula, och berättelsen skildrar släktens drömmar, konflikter, kärleksrelationer, sorger och olyckor. Familjens historia vävs samman med Macondos utveckling när elektricitet, film, telefoner, bilar och politiska konflikter når det tidigare avskilda samhället.

Romanen rymmer både vardagliga och fantastiska händelser. Övernaturliga fenomen behandlas som en del av tillvaron, och den kringvandrande Melquíades återkommer i berättelsen även efter sin död. Släktens historia präglas av återkommande namn och mönster, medan Melquíades förutsägelser först i slutet får sin fulla betydelse.

Magisk realism och historisk klangbotten

Hundra år av ensamhet är ett centralt verk inom den latinamerikanska magiska realismen, där realistiska miljöer och historiska konflikter förenas med fantastiska och bisarra inslag. Romanen kan också läsas som en bild av Colombias och Latinamerikas historia. Skildringen av bananbolaget, arbetarnas strejk och våldet kring den politiska och ekonomiska utvecklingen knyter Macondos familjehistoria till större samhällsförändringar.

Romanen publicerades 1967 och blev García Márquez internationella genombrott. Den bidrog till det internationella intresset för latinamerikansk litteratur under 1960-talets litterära boom och har påverkat författare i flera länder. García Márquez tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982. På svenska kom romanen första gången 1970; senare har den också utgetts i en nyöversättning av Lina Wolff.