Robinson Crusoe

Vad handlar Robinson Crusoe om?

Daniel Defoes roman från 1719 följer sjömannen Robinson Crusoe, som tidigt längtar efter ett liv till havs. Efter flera resor drabbas han av skeppsbrott och blir ensam överlevande på en ö i Karibien. Där måste han använda sin uppfinningsrikedom för att ordna mat, skydd och andra nödvändigheter. Isoleringen blir samtidigt en inre prövning, där Crusoe tvingas omvärdera sitt liv och sin tro.

Efter många år upptäcker han att ön inte är så obebodd som han trott. Mötet med Fredag förändrar tillvaron och för berättelsen vidare från ren överlevnad till frågor om gemenskap, makt och civilisation.

Överlevnad och upplysningstidens idéer

Romanen förenar äventyr med en skildring av människans förmåga att lösa problem genom förnuft, arbete och praktiskt kunnande. Crusoes försök att bygga upp ett fungerande liv på ön har gjort boken till en central förebild för senare berättelser om skeppsbrutna och överlevnad, ofta samlade under beteckningen robinsonad.

Verket rymmer också religiösa och moraliska perspektiv. Crusoes ensamhet och utsatthet skildras som en möjlighet till andlig omprövning, samtidigt som berättelsen har tolkats i relation till den brittiska kolonialismens idéer. Romanen har inspirerat många efterföljare och har blivit en klassisk äventyrsberättelse för både yngre och äldre läsare.