Robinson Crusoe

Vad handlar Robinson Crusoe om?

Daniel Defoes roman följer sjömannen Robinson Crusoe, som tidigt dras till livet till havs och ger sig ut på flera resor. Efter ett våldsamt skeppsbrott blir han ensam överlevande och hamnar på en ö i Karibien.

På ön måste Crusoe använda sin uppfinningsrikedom för att ordna mat, bygga ett hem och skapa ett fungerande liv med de begränsade resurser som finns till hands. Berättelsen skildrar både det praktiska arbetet med att överleva och den psykiska påfrestningen i långvarig isolering. Efter många år möter han andra människor, däribland den infödde Fredag.

Överlevnad, tro och upplysning

Romanen kan läsas som ett äventyr om överlevnad, men också som en berättelse om ensamhet, religiös reflektion och människans förmåga att bemästra sin omgivning. Crusoes handlingskraft och tilltro till förnuft och kunnande knyter an till upplysningstidens idévärld. Samtidigt finns tydliga religiösa och moraliska perspektiv i berättelsen.

En föregångare till robinsonaden

Robinson Crusoe publicerades första gången 1719 och har blivit en central förebild för robinsonaden, berättelser om människor som tvingas skapa ett nytt liv i avskildhet. Romanen har också förknippats med den verklige sjömannen Alexander Selkirk, vars isolering på en ö i Stilla havet brukar nämnas som en möjlig inspirationskälla. Defoes roman har dessutom tolkats som en berättelse med kopplingar till brittisk kolonialism.