Till Damaskus

Vad handlar Till Damaskus om?

August Strindbergs Till Damaskus är ett drama i tre delar om Den Okände, en psykiskt instabil diktare som genom en rad prövningar söker försoning med sig själv och sitt förflutna. Verket har formen av ett vandringsdrama, där den yttre förflyttningen också blir en bild för en inre och religiös utveckling.

Titeln anknyter till berättelsen om Saulus omvändelse på vägen till Damaskus i Nya testamentet. Den första delen, som utkom 1898, markerar en tydligare kristen orientering i Strindbergs författarskap. Dramat kom senare att utvidgas med ytterligare två delar; den tredje publicerades 1904.

Form och litterär betydelse

I Till Damaskus prövar Strindberg ett dramatiskt uttryck där realistiska scener förenas med övernaturliga inslag, allegori och drömlika sekvenser. Dubbelgångarmotiv och förskjutningar mellan personer bidrar till att göra gränsen mellan verklighet och föreställning osäker. På så sätt bryter dramat med den tidigare realismens mer stabila scenverklighet och pekar mot ett mer expressionistiskt formspråk.

Verket hör till den dramatik som Strindberg skrev efter 1890-talets psykiska och religiösa kris, en period då hans författarskap rörde sig från realism och naturalism mot mystik, symbolism och existentiella frågor. Till Damaskus räknas därför som ett centralt exempel på hans förnyelse av dramatiken kring sekelskiftet 1900.