Spöksonaten

Vad handlar Spöksonaten om?

August Strindbergs Spöksonaten är ett kammarspel från 1907. Dramat börjar vid en springbrunn framför ett praktfullt hus, där studenten Arkenholz möter direktör Hummel. Studenten kan se sådant som andra inte uppfattar, bland annat en avliden mjölkflicka vars närvaro skrämmer Hummel.

Hummel knyter studenten till sig genom att hänvisa till en skuld som studentens far lämnat efter sig. Samtidigt introduceras människorna i huset: en sjuk ung fröken, en kvinna som tror att hon är en papegoja, en före detta fästmö och flera personer med dolda eller förvrängda relationer. När sällskapet samlas till supé avslöjas att det respektabla borgarhemmet döljer lögner, gamla oförrätter och maktspel.

Form och teaterhistoria

Spöksonaten är det tredje av Strindbergs fem kammarspel. Den modernistiska och abstrakta formen bryter upp det realistiska kammarspelet och låter vakendröm, syner och förvandlingar påverka scenbilden. Namnet anspelar på Beethovens pianosonat i d-moll, där Strindberg tyckte sig höra anderöster.

Pjäsen hade urpremiär på Intima teatern i Stockholm 1908, men spelades då endast tolv gånger. Efter en senare engångsuppsättning dröjde det till 1941 innan den åter spelades i Sverige, då i Ingmar Bergmans regi. Verket har därefter fått en tydlig plats i den moderna teaterhistorien och har satts upp flera gånger, bland annat av Bergman och på Strindbergs Intima Teater.