Myten om Sisyfos

Vad handlar Myten om Sisyfos om?

I denna filosofiska essä från 1942 undersöker Albert Camus frågan om huruvida livet är värt att leva. Utgångspunkten är erfarenheten av det absurda: människans behov av mening ställs mot en värld som inte erbjuder någon given eller gudomligt förankrad mening.

Camus använder den antika berättelsen om Sisyfos som bild för människans villkor. Sisyfos döms att i evighet rulla en sten uppför ett berg, bara för att se den rulla ner igen. Hos Camus blir denna till synes meningslösa uppgift en utgångspunkt för att diskutera hur människan kan förhålla sig till tillvaron.

Det absurda och revolten

Myten om Sisyfos beskriver inte meningslösheten som ett skäl att ge upp, utan undersöker hur människan kan leva med den utan att förneka den. Camus framhåller en medveten och ansvarstagande hållning, där värde skapas genom människans sätt att leva och handla. Revolten mot hopplösheten förenas därmed med en stark bejakelse av livet.

Essäerna i boken lägger en filosofisk grund för flera centrala frågor i Camus författarskap: människans värdighet, frihet och ansvar i en tillvaro utan yttersta mening. Albert Camus var fransk författare och filosof och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1957.