Böcker av Hildur Dixelius: en guide till författarens böcker

13 böcker

Visar 13 - 13 av 13 böcker

Hildur Dixelius fångade det norrländska livet med en stillsam psykologisk skärpa: därför är hennes författarskap fortsatt läsvärt för den som söker realism och mänsklig komplexitet.

Kort bakgrund: Hildur Dixelius (1879–1969) skrev romaner, noveller och dramatik med motiv från den norrländska landsbygden. Hennes prosa präglas av allvar och en folkpsykologisk blick, och från mitten av 1920-talet växte intresset för psykoanalytiska frågor i hennes verk. Trilogin kring Prästdottern är hennes mest uppmärksammade insats.

Hildur Dixelius och norrländsk realism

Dixelius hör hemma i den svenska realismen som blickar mot landsbygden och vardagens relationer. Hon skildrar sociala villkor och familjeband utan retorik, med korta, precisa scener som tydliggör maktbalanser och beroenden. Genom att placera handlingen i Norrland ger hon även röst åt miljöer och människor som ofta hamnat i bakgrunden av svensk litteratur.

Teman och stil i författarskapet

Tematiskt rör sig Dixelius mellan familjekonflikter, tro och skuld, men också mellan generationer. Stilen är knapp, observant och psykologiskt inriktad; personernas inre konflikter får ofta större tyngd än yttre dramatik. I senare romaner syns ett tydligare utforskande av psykoanalytiska motiv, vilket ger hennes senare prosa en annan ton än den tidiga folkpsykologiska skildringen.

Mottagande och varför hon läses i dag

På sin tid väckte Dixelius uppmärksamhet både för realistisk skildring och för dramatik som gick upp på scen. Idag intresserar hon forskare och läsare som vill följa hur svenska författare behandlade psykologiska och sociala frågeställningar under 1900-talets första hälft. Hennes böcker kan också fungera som ingångar till studier av religion, genus och landsbygd i svensk litteratur.

Viktiga verk

Barnet (1910): Debuten visar tidigt hennes känsla för karaktär och miljö, en klok startpunkt för att förstå hennes prosa.
Prästdottern (1919): Första delen i trilogin som satte henne på kartan; familjerelationer och identitet står i centrum.
Synderskan (1925): Ett exempel på hennes senare intresse för psykoanalytiska teman och skuldens dynamik.
Stormansfru och helgon (1951): De senare novellerna visar hur hon återvände till historiskt och religiöst stofter med mognad.

Var börjar man?

Prästdottern (1919): För den nyfikne nybörjaren: här finns centrala teman och karaktärer som belyser Dixelius styrkor som romanförfattare.
Synderskan (1925): För den som är intresserad av psykologiskt drivna romaner; lyfter fram hennes senare tematiska intressen.
En mesallians (1916): För novelläsaren: kortare texter där hon tränar sin blick för detalj och relation.

Ämnen och kategorier för nedanstående böcker ＋

Tidigare Sida 2 / 2

Huvudmeny

Filter